Hur känns det
Ni alla har hört sportreportrarnas intervjuer efter en prestation. Ibland kan man väl tycka att den stackarn som har presterat kan få andas lite först. Tänk om reportrarna hade stormat in i mitt kök i morse, dom hade nog vänt i dörren och tänkt hon är inte riktig...
Men i mitt huvud är svaret: Jotack, har inte sovit sedan förra natten till Onsdagen, här sitter jag likt en småbarnsmamma och luktar sur välling som är över hela nattlinnet. Håret står på ända, sminket lyser med sin frånvaro, vilken tur att jag inte har möten på Teams idag och hoppas på att ingen har en fråga där jag behöver vara synbar. Tur jag inte är kirurg eller något annat med precision idag!
Jag skall bokföra siffror, stämma av konton och skapa lite fakturor. Det klarar jag i sömnen!
För precis så är dagen. I går eftermiddag kom jag hem efter en eftermiddag på jobb o handla mat, det måste ju liksom göras. Emil var hemma och kollade till valparna och allt var lugnt.
När jag gjorde middag så hörde jag hur en valp började klaga högljutt. Gucci låg stilla och jag såg ingen anledning till klagandet. Då kände jag, nåt är galet.... Hela kvällen tog jag upp den lille vasen, en fin röd stubbhane och masserade honom och matade både med nappflaska och bollpip, men man får passa sej så inte vällingen går ner i lungorna. Jag tackar än en gång min uppfödarguru Ruth som jag köpte min första berner ifrån, som lärde mej allt jag kan. Han var slö och ville bara sova. Nej du, här sover vi inte, här äter vi. O ja han tog några ivriga klunkar men sen bara föll slappt åt sidan. Jag trugade, masserade och strax efter midnatt så tänkte jag att jag lägger ner honom till Gucci så hon får värma och pyssla om honom. Hon puttar inte bort han och det är ju positivt. Då finns det hopp.
När jag skulle ta upp honom igen såg jag att han sökte tutte och jag stöttade honom lite på vägen då sög han girigt!
Jag nästan grät av lycka. Varje timme jag har varit uppe i natt så har han sovit lugnt men har jag petat på honom så söker han tutte. Jag har hjälpt honom mot alla attackerande stora tunga syskon som vill sno en go tutte. När morgonen grydde hade jag förväntat mej en död valp men nu åt han för fullt.
Det är absolut inte över än men ett litet framsteg.
Så då borstar jag väl håret och tar på mej lite kläder då...
Men jag älskar att ha valpar, det är fantastiskt att följa varje steg dom små tar.
Även om jag inte vill ha en reporter hemma just idag...
// Tina
