livetsomtina.blogg.se

Efter en kanontrevlig förmiddag hos Lena, där bullarna faktiskt gick hem och ponnyn och dottern var nöjda o glada så styrde vi kosan mot Sisjön. Trodde kanske att vi inte skulle vara ensamma, men så hysteriskt med folk! Trodde i min enfald att folk var lite fattiga efter julen, men här var verkligen fullt med folk. Vi skulle till XXL för att titta på skor, joggingskor eftersom jag har lite ont i trampdynan på foten, liksom yttertrampdynan. Jag vet att man får vad man betalar för, alltid, men i somras köpte jag ett par joggingskor på Öland, som var relativt billiga, och ja dämpade. Men det sista när det blivit mycket asfalt, då har jag fått ont. Jag inser, att skorna som var lite billigare är skulden. Vi tittade runt en del, och fann två par, ett par rosa, var väl dyra men ok, 1100 kr. Sen ett par blå/orange, så fula som kostade nästan 1500 kr. För mycket för mej, jag springer ju inte så mycket och Alice behöver säkert något till stallet/hästen för dom pengarna istället... Nja sa jag till killen som jobbade där, får nog fundera lite och satte på mej mina Palladium som var stenhårda, helt stenhårda!! Ja sa han, det kostar att jobba i skobutik, man vill aldrig ha vanliga skor igen! Mm sa jag, tror dej. Jag velade lite och bad att få återkomma.. Gick runt ett tag där och sen bestämde jag mej, jag får springa kl 06 på morgonen, jag köper dom fula men dock dyra skorna. Dom var outstanding att ha på sej, helt underbara faktiskt. Känns som jag svävar på moln. Så, jag fick bekänna färg, mitt ordspråk tyvärr: man får vad man betalar för. Känns lite jobbigt i dessa lediga dagar att behöva gå upp så tidigt för att dölja dom fula/dyra skorna. // Tina