Mitt hästliv del 3?
Har jag kommit till del tre tro?
Ialla fall så var jag på vinden och rotade och letade efter kort och hittade en del inte så bra men kul att ha.
Först hittade jag ett jättefint kort på Sunbonnet som jag hade på Krk, Sjöhästen ponnyn som var där i ett år.
Sen hittade jag en startlista där jag gjorde bla min första start i livet, på D ponnyn Rosita.
Tänk, jag kommer nästan ihåg alla ryttarna och ponnierna! Några vet jag rider än idag.
Sen hittade jag kort på Gfrk ponnyn Misty som jag red en hel sommar på Rossared, hon hade skav så jag red hela tiden utan sadel. Hennes sista sommar för hon togs bort året därpå, tror det var skavet som aldrig blev bra...
Jag älskar skäckar sen den ponnyn! Så vacker!
När jag flyttade hemifrån så köpte jag min första egna häst, på annons i Gp och han kostade 8 tusen minns jag. Jag fick halva summan av mormor och andra betalade jag själv.
Besiktning gjordes inte, dom hävdade att han var ju försäkrad så det var inga problem, det förstod jag inte och jag har alltid tyckt att jag varit lite försiktig i affärer men inte denna gången. Visst var det så och köpte honom! En nordsvensk travare som hette Svarten, säkert ett fint namn bakom men inga papper. Men så mycket kul jag hade med honom, red dressyr, hoppade en del men framförallt körde jag honom!
Han var så fin och hade lätt för att galoppera när jag red. Snäll o köra som en dröm, ända tills den gång jag kom ut på Speed banan i Asserdal av misstag och två varmblodstravare tränade där, då tog han fart jag nästan jagade ikapp dom ! Det var bara det att vi hade en loksele och en tung sulky, så det dunkade o lät, så dom blev väl vettskrämda stackarna!
I två år hade jag honom, sen blev han utdömd på Åby hästklinik, han hade grova pålagringar i båda frambenen. Säkert hade han det när jag köpte honom också.....
Totalt nedbruten av sorg, aldrig en häst igen var mitt måtto! Men hur det var så läste jag ATL, och där var en annons på en Nordsvensk brukshäst. Vi kunde ju alltid åka och titta...
Fram kom vi till Vessigebro och såg henne, en ful liten nordis på 149 cm. Haft två föl och var van vid att få göra som hon ville. Detta var 1989 och hon stannade hos mej i 20 år den fula lilla hästen. Det vackraste var hennes namn, Lindsey!
Så mycket skoj jag hade med henne, tog tre föl och premierade henne, fick dock bara 35 poäng, hon var inte snygg precis och urusla fötter!
Vi red, tränade för Parmler, var med på körkurser, körde bröllop och i jordbruket med henne. Allt, underbara fula lilla hästen!
Sonen älskar fortfarande nordisar!
Körde alla Fjärås ungar på en tur med häst o vagn. Observera min minsta son som ligger fram under tömmarna, inte hästintresserad redan då!
Loppan, hennes sista föl! Laponia X hette hon och såldes till en god vän, som hade mycket nytta o nöje av henne, ibland körde jag par med henne o Lindsey.
Jag hade henne halva mitt liv och hon har en stor plats i mångas hjärtan!
// Tina
