livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

En utflykt

Publicerad 2017-07-04 07:50:20 i Allmänt,

Semester, inte helt men i alla fall en dag! Känner ju min hjärna och vet att jag är mentalt trött efter en utsvävning som vi gjort i helgen och tog semester. Redan när vi hämtade Rally när han kom med stora lastbilen från Irland bestämde vi att när vi landat ihop skulle vi ta en liten tur till Landvetter och familjen BGG, för en social träning. Sagt o gjort vi packade in oss tre, Rally och utrustning och fort dit igår. Det är ju lite spännande, Rally har nog bara åkt lastbil eller frontutlastad transport så detta med att backa ut har han inte riktigt kläm på. Men vi gör inte en stor sak av det, utan tar det lugnt o fint, Rally är ju cool i dom mesta lägena så han finner sej snabbt. Vi började med att Cathis fick slå på en tappsko på honom, den hade nog åkt all världens väg när vi varit i Skåne och hovarna har vuxit som hejsan sista tiden av all näring vi proppat i honom. Vår hovslagare kommer på Fredag så det var ju toppen att Cathis är en fena på det mesta! Ida sadlade på sin fina Chinaman och dom gav sej ut på travbanan för uppvärmning. Jag slutar nog aldrig att förvånas över Rallys coolhet. Han stegar iväg först, ser sej omkring som han alltid gått där och finner sej snabbt i situationen. Dom kommer tillbaka i galopp, glada och frustande både barn och ponnier! Alice är glad, alla tycker att hennes Rally blivit så fin, musklad och glänsande i pälsen. Även jag blir glad, minns den toviga och raggiga magra ponny som landade hos oss för 1½ månad sen.. Dom började hoppa, allt enligt Cathis övervakande!
Han är härlig, när han kommer i ett mellanläge, då klipper han av istället så Alice nästan lyfter ur sadeln! Alice var nog lite spänd, ville att allt skulle gå så himla bra att hon spände sej lite, efter ett hinder var hon inte helt tydlig vart dom skulle och Rally valde vänster, Alice valde höger, dvs en kullerbytta ner i gräskanten. Där stod Rally, tittade på henne och undrade vart hon tog vägen! Hon skrattade, upp igen och pappa ropade lite nervöst, jag fick det på film!
Nu var hon lite tydligare, lite korsgalopp ibland men annars fint flyt. Robban var med och fotade, därav dom fina korten, Garcia foto är fantastisk!
Denna snälla ponny, han verkligen gör avtryck i mitt hjärta. Det är stor skillnad på att rida knubbisarna och denna effektiva lilla fullblodsponny så det är inte helt lätt för piloten att vänja sej, men hon försöker och han försöker så gott dom kan. En gofika avslutade en trevlig eftermiddag och ett löfte om att snart ses igen! Vänner, det är det bästa man kan ha, finnas där för varandra och jag hoppas innerligt att vi finns där för någon, som våra vänner finns för oss! // Tina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela