När jag kom hem igår nästan kväll hann det o bli, låg det ett brev till mej från Landstinget Halland.
Jag var ju på Mammografi för en vecka sedan.. Jag är alltid spänd på att få detta brevet, för 4 år sen så fick jag kallelse till Halmstad för dom hade upptäckt en förändring. Då kom allt över mej, min mamma som dog i Cancer, mycket av den sjukdomen i släkten, skall jag dö nu var frågan jag hade och när dom då upptäckte att det "bara" var en vattencysta, ja då brast allt, av tacksamhet..
Så nu när brevet kom så kom den känslan över mej igen, tacksamhet att få vara här med mina nära o kära.
Tårarna trillade och makens famn var som en enda stor trygg omslutning.
Jag hade innan dess varit nere hos tandläkaren och lagat två tänder, 5 st bedövningar fick jag och kände mej hela kvällen som jag vore svullen som en pumpa! Ändå är jag tacksam att vi har den sjukvården som vi har.
Sonen fick rycka in och hjälpa dottern i ridningen av Rally, eller hjälpa o hjälpa.... Ha lite koll i paddocken när hon rider... Hon klarar sej själv rätt bra men mamma vill inte släppa kollen än..
Hon red över lite bommar på marken och sonens kommentar när han kom upp, du mamma, den ponnyn, han kan verkligen hoppa. Vilka härliga språng han har! Då var det bara bommar på marken...
Tack Oscar, det var ju det jag såg där borta på Irland, vilken fin ponny det var bakom tovigheten och musklerna som saknades.
Vi tar det som sagt väldigt lugnt och har denna sommaren som lära känna ponnyn tiden!
Denna vackra blomma stod vid min bil i morse, fångad i ett huj på väg till jobbet!
// Tina
