Grattis Alice
Det var Lenas nästan första ord igår. Grattis till att du äntligen får till det och gör bra rundor i en ny utmaning och höjd. Du har verkligen slitit och varit kvar på en nivå länge, kämpat och tränat.
Du var lite för liten när ni började ihop, nu har du vuxit i henne.
Där för mamma ta på sej skulden, köper en ponny som är lite stor för att slippa sälja så fort.... har ju lite svårt för den saken...
Alice var så glad, fick bekräftat att det verkligen var så bra och dom orden, dom bevarar hon länge.
Ponnyn var jättefin igår på träningen, positiv och ställde upp dom få gångerna det inte blev helt rätt, det blir mera och mera rätt för varje gång nu.
Väl framme för skänkeln, "på bakbenen" precis där den lite långa ponnyn skall vara.
Piloten gör rätt och är rakt över ponnyn i språnget.
Hamnar vi i mellanläge, då tar vi av säger gul ponny, förr stannade hon i dom lägena.
Det var en mycket kall mamma som satte sej i bilen hem, men med en varm magkänsla.
Vi hade tur när vi körde genom skogen och kom fram i mörkret där det är hagar på bägge sidor , en jättestor mamma älg skymtades på höger sida, har precis gått över vägen, på vänster sida står pappa älg och väntar på att jag skall passera. Jag blev så tacksam, att vi inte kom 2 sekunder innan eller efter. Att vi kom mitt emellan. Dottern sa: tänk om vi kört på dom mamma, vi hade fått dom i knät så stora dom är. Det var så mörkt att vi bara såg siluetterna av dom men det räckte.
Lite längre ner var det en stor blodpöl på vägen, säkert ett rådjur som strök med, bara timmen mellan vi körde upp och hem. Hua mej, tacksam är ordet att det inte var vi..
// Tina
