Många saker
Det känns som hela helgen har vi fixat och donat med massor av saker. Allt går i ett men ändå hinner liksom min hjärna med.
I Lördags så startade jag med att springa och hundarna var på. Dimmigt och fuktigt men det var mycket syre ute. Sen in och äta frukost för att sen baka ett gäng bullar!
83 års fika för gamla pappan med min moster och morbror. Alice och Emil red en längre tur och Malin fixade stallet så hon fick också en bit tårta!
Vi pratade mycket och länge, precis som vi brukar göra.
Sen fick jag ett röjar ryck och gick upp på över våningen, fick riktigt mycket gjort alldeles själv. Jag slängde ut det genom fönstret och helt plötsligt fick jag höra ett rop! Jag tittade ut och där stod min man som i hockeypausen hjälpte till och stod under ...... Det gick bra och vi fick ett gott skratt.
Alice och Isabell red en långtur i den fantastiska hösten och hittade nya vägar längs Lygnern. Väl synliga i jakttider!
Jag mötte dom när jag gick en sväng för att vädra mej efter röjandet, fick en härlig bild i solnedgången fast dom syns inte!
Alice knoppade som vanligt Frisky inför tävling och Isabell stortvättade Prinsen! Härligt med full fart i stallet!
Det blev inte en tidig morgon så hästarna hann gå ut en timme innan vi åkte och sträcka på sej lite. Lite extra viktigt för Prinsen då han ändå har några år på nacken.
Vi landade i Varberg vid 10 tiden och då var det nästan dags för lagklassen. Teamwork så fick vi till det bra.
Prinsen skulle hoppa i finalen div 2 men det blev verkligen stolpe ut. En rivning som Alice tog på sej helt, sen ett stopp, ett hinder som kom lite fort för hon inte red ut linjen och han ser ju lite sämre på ena ögat och då stannade han för han är lite försiktig. Men sen hoppade han fint över.
Clara tappade stigbygeln på hinder nr 6 av 9 och räddade det fint men vinglade till lite på sista , inte så konstigt, så en rivning. Wilma och Roxy hade en tuff dag på jobbet och ville inte. Alexandra gick fint nolla. Men som sagt stolpe ut för laget.
Bryt ihop och kom igen.
Lc+5 var nästa klass. Där var prinsen jättefin, bra självförtroende och fin dubbelnolla. Kanske inte stilrund för Alice fick verkligen svänga för att tjäna in tiden, för han går i sitt vanliga tempo som alltid.
Han blev inte så upprörd över en gul rosett...
Vi njuter allihopa att ha honom med, man är liksom knappt nervös!
Snabbt byte av ponny så Frisky fick ta ärevarvet. Det gör hon mera än gärna!
Hon fick en fin runda i samma klass, hon skyggade i ett hörne, Alice fick upp henne till det hindret men lite ur balans som är så viktigt för henne så ett ner i nästa. Men Alice var strålande glad över rundan! Känslan, nu var den där.
Vi väntade på Lb med lite fjärilar i magen, kanske inte ponnypapporna som såg rätt avkopplade ut även om dom inte sov som det såg ut...
En svår lokal Lb var B-ponniernas utlåtande efter det börjat. Då knöt det sej i mammas mage. Tvåan till trean, snett igenom mot läktaren och kombinationen. Hälften av starterna var ute just där. Frisky har ju massor av rutin men dom måste hamna i rätt känsla annars betyder inte rutinen något alls.
Jag bet på naglarna, ville så gärna att dom skulle få till en bra känsla. Alice var mycket målmedveten när hon red in med mina vanliga ord i öronen: ha nu kul, det är därför vi är här!
Ettan gick bra, två och sen ..... Jag gav tecknet som vi har, jag smackade lite= lägg om benen lite extra! Kom i framåtläge, ponny var väl framme för skänkeln och visst, så bra den svårigheten gick!
Felfri i grunden och jag såg hur glad Alice var, hur rätt hela banan kändes!
Då satsar hon på lite svängar även i denna klassen, kände sej säker. Hon var sist ut och hon var lycklig när hon gick i mål. När speakern sa att detta var vinnar runda, då rös jag i hela kroppen. Betalat för allt slit, inte seglat upp i klasserna som kompisarna utan tragglat på ett steg under hela tiden.
Det var en lycklig dotter jag mötte utanför och en mycket glad gul ponny. Båda trivdes och var avslappnade!
Vi rullade hemåt, Alice full av energi så hon gav sej ut och tränade grannens ponny i skumljuset, jag sprang en skön runda i värmen, nästan skönt att det blåste lite. Maken tog kökstjänsten som vanligt sådan här dagar. Sen somnade vi ovaggade allihopa!
// Tina
