Torrt här?
Jo det är väl lite torka just nu, inga tävlingar, nästan inga träningar utan mera träning hemma i skog och mark för hästarna.
Men, jag börjar se ett ljus i tunneln, börjar tro att saker och ting skall lösa sej till det bästa, även om det är svårt och se ibland.
Jag har rensat, på fb. Igen. Gjorde det för ett år sedan och kände mej rätt nöjd. Nu gjorde jag ett röj igen. Tänkte lite så här, om jag har en person som jag absolut inte har något gemensamt med längre, varför skall jag dela mitt liv med dessa, om dom ändå inte är intresserade att möta mej i verkliga livet. Behöver inte vara ovänner eller något sånt utan mera ett ointresse.
Jag har ju en viss egenhet att bli personlig i det jag gör och skriver så det känns mera att man vill ha vänner som är riktiga vänner även på sociala medier.
På tal om riktiga vänner, det känner jag att i nöden, så visar det sej vem som är en person som känner mej som jag är och vet vad som är bra för mej.
Min familj, har varit precis så nu när vi har mist våra hundar. Dom vet vad som är viktigt för mej. Vet att det vore dumt att säga till mej att du får faktiskt vara som många andra, hundlös.
Det säger inte någon som känner mej och vill mej väl, att jag skall vara utan hund. Maken har kommit med massor av förslag, mest tittat efter en hund som jag kan springa med, inte så viktigt med ras. Dottern sitter däremot på SKK.se och letar febrilt efter vad mamma vill ha. Inte vad hon vill ha. Sönerna frågar nästan dagligen, hur går det? har du hört något? vem vet?
Själv har jag fått hjälp av bla min Kusin. Hon har två hundar från mej och visste precis vilka stötar hon skulle sätta in, hon har lagt ut så många trådar att jag blir helt yr. Gemmys och Dreamers uppfödare i Usa är inblandade och våra Holländska vänner Kim och Martijn gör vad dom kan.
Så planen, det är att nu skaffa en lite äldre aussie tik. Mest för att jag skall ha en springkompis. Avel? Tja, om hunden är så pass bra att jag känner att det kan tillföra rasen och mej något rent utvecklingsmässigt. Jag kommer inte att åka på massa prov och tävlingar, det finns inte tiden för det nu så jag kommer inte att utveckla det som jag hade med mina andra.
Som när jag tävlade brukset med Kissy, det var en fantastisk tid men det tar väldigt mycket av tiden!
Eller alla dessa utställningar vi åkt på, haft jättekul men det är liksom inte prio ett idag.
En hyfsat bra hund, som håller för att springa med mej. En trevlig individ. Det räcker långt just idag.
Kissy och Dreamer kommer vi självklart att sakna som individer, för dom var väldigt personliga båda två.
Dom är inte så lätt att ersätta och det är inte det som skall göras.
Att få ha två så bra hundar i 11 och 10 år är ju fantastiskt och vi får vara glada över detta. Även om man vill att dom inte skall försvinna så vet man att det är ju så med hundar, dom lever inte så länge som vi.
I dagarna har jag läst på FB om två äldre hundar som gått bort, smärtan hos ägarna som speglar sej i inläggen. Det är nackdelen med att ha djuren. Alternativet är att vara utan helt, och det är ju ett sämre alternativ för mej ialla fall.
// Tina
