livetsomtina.blogg.se

Vardagsblogg

Trodde jag var i tid...

Publicerad 2018-10-11 08:25:33 i Allmänt,

ända tills jag kom ut och närmade mej stora vägen, där blev det totalstopp..
Det är fiberkillarna som håller på för fullt hemma men dom är bussiga och flyttar på sej när dom ser den trötta, något stressade mamman som skall till jobbet...
Det blev sent igår, jag är ju dödstrött tidigt på kvällen så det stökar till sej när träningen flyttas en timme senare. Men Alice tyckte det var kul, träna med andra ungdomar och ponnier.
Lena hade gjort en bra bana, tog hinder för hinder och Rally var glad och gör så gott han kan!
Han hoppade även kombination på riktigt för första gången och det gick utav bara farten!
Sen kom han fel på ett hinder, sen sista rundan. Han var nog trött för han laddar alltid till 100 % och redan i kurvan där det ligger hinder i kanten o bommar i volten strulade han och frös liksom, Alice red på en trippelbarr och han kraschade totalt med bakbenen, det gjorde ont i mej när jag såg hans långa ben trassla in sej i bommarna, men ingen hälta.
Då blir han totalt blockad, han bara vägrade att gå i det hörnet, han vägrade att överhuvudtaget titta på hindret. Vi la ner hindret vilket inte blir bättre i hans ögon, jag ledde över honom och Alice såg bara ledsen ut.
Men nästa gång fick hon över honom och red på sista hindret, och då var allt som vanligt.
Han är speciell, känslig och väldigt bussig. Vi får helt enkelt lära oss att hantera detta med att han fryser, nästan lite autistiskt sa Lena. En utmaning även för henne. Men som han hoppade allt annat, helt underbar är han, vilken inställning.
En träning i Oktober...
// Tina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela