Detta med hästar är ju lite för spännande ibland...
Dagen efter massör Tony var här, med hans ord ringande i öronen, han släpper liksom inte till cirkulationen lika på på höger som vänster fram, tänkte jag att nu tömkör vi! Som en gammal hästkörare så har jag ju tagen även om alla våra Irländare tittar förvånat när det är två tömmar samt jag gärna lägger tömmen runt bakdelen, som är vana att springa fort i longeringen, det är liksom så man gör på den gröna ön. Ialla fall döm av min förvåning, hästen som hoppat 120 cm bana i veckan, hästen som gick en klockren H90, han var halt, inte i vänster varv men i höger. Jag har svårt att se vilket ben men trodde höger, när jag lyssnar. För lyssnar det gör jag, då hör jag takten. När man är på fälttävlanstävlingar så ingår ju veterinärbesiktning, man känner igenom alla benen och springer för veterinären, kollar mungipor och ser att hästen är fresh, 4 dagar innan gjordes detta.
Ja, jag är nojjig, så fort något felar så måste jag till veterinären. Alice longerade på Söndagen, jo han markerade.... Då såg jag i mitt inre, hela försäsongen som ändå blir kort med en häst och lumpen som närmar sej med stormsteg i Augusti, nu blev den enda hästen halt och Alice står utan häst...
Johan på Särö som svarar på mitt desperata mess har ingen tid förrän på Torsdagen.. men jag har förtroende för honom och vi tog det. Jag o Viktor lastade in Svarten i snöstormen,körde ner till Avan där Alice precis mjölkat klart och hon springer in för att byta kläder. Det luktade ändå ko i hela bilen kan jag tala om.... Vi kommer ut och boxar in honom medans vi väntar. Han är ju så cool och ser sej lugnt omkring.
Vi stressar inte upp oss tycks han säga.
Johan kommer och får hela historien. Han är lugn och känner o klämmer, hittar inget.
Vi går ut i gången och Johan böjer.
Johan böjer alltid hårt, han tar både kota och knä samtidigt. Han hittar saker om dom finns. Två gånger har vi varit med ponnierna där, en gång med Killen som hade fått ett blåmärke i hoven och en gång med Rally, minns inte vad det var men i alla fall, dom var helt rena och inget hittades. När Alice sprang nu såg jag inget och framförallt jag hörde inget. Men Johan sa jag, nu vet jag vad jag såg...
Vi går ut o longerar svarade han.
Alice longerar en väldigt pigg o glad Svarten.
Jag såg inget alls, i något varv....
Alltså på riktigt sa Alice, du Johan, man kan ju undra om det är en veterinär vi behöver, eller en psykolog, det är tredje gången vi kommer med en frisk häst!
In igen, nej han hittar absolut ingenting. Lite öm i ena sulan med visitertången.
Jaha, nudå sa jag, vad gör vi. Rid inte på stora stenar, han är ju en ädel häst så han har säkert ett blåmärke i sulan, blir det värre så får man sätta på lädersulor emellan skorna o sulan.
Men kör på, när är nästa tävling? Jo nästa helg sa jag... Absolut bara kör.
O du, det är en himla fin häst ni har, Alice har varit duktig att få bra ordning på denna gröna häst som är hennes första.
Då är det lätt att åka hem från veterinären, om än i snöstorm. Men jag älskar just då min Pick up, den tar mej fram i alla väder. Iaf inom kommunens gränser....
Vilken lättnad! Alice hämtade sin bil på jobbet och det blev lite mindre koodör i min bil.
// Tina
