Storm i Skåne
Jag visste om det, jag kollar alltid vädret många dagar innan när vi skall på en terrängtävling eller faktiskt också träning för det är viktigt att veta underlaget. Hur skall vi brodda, vi håller oss gärna till korta brodd men har det regnat och det behövs lite mera av broddvaran så ser man ju det på vädret. Nu skulle det bli storm, inget som var viktigt för broddning men hur mycket kläder vi som står jämte skall ha. Sen starttid innebär 10,54, då får man åka hemifrån 06:30, sovmorgon....
Det gick bra o köra ner, sitter ju alltid med en klump i halsen sen alla incidenter på motorvägen, ensam vaken möter jag dagen och solen. Faktiskt var det mycket bilar ute, bla polisen som säkert åkte hem till Halmstad efter nattens jobb. Medvind och det gick bra.
Vi kom ner, Alice besiktigade innan, alltid skönt att ha gjort, vi gick hoppbanan och gick för att i ordning inför dressyren. Dom har verkligen slitit med dressyren, nu denna gången på gräs. Stormen tog i, tallarna vid sidan böjde sej över dressyrbanan.
Fin inridning, han såg avslappnad ut.
Bra ökning men jag kände han var spänd, stormen tog i mer o mer. I husen jämnte blåste presenningar och lita annat omkring, så jag var imponerad att det inte ballade ur helt.
En riktigt fin halt mitt framför domaren i bilen.
Första skänkelvikningen för höger skänkel gick faktiskt riktigt bra.
Hon sitter på rätt sittben och han gled liksom undan henne. Som dom tränat.
Sen kom vi till andra...
Redan i svängen...det var jobbigt
Nja, inte hans grej... svaga sidan
men hon gav sej inte
kunde skrittat på som han gör hemma, han har en bra skritt!
Men ändå, gick över förväntan! Snygg halt o hälsning.
Nu var det lagspel som gällde, tillbaka o sadla om, nu hade jag cykeln med denna gången så jag var snabb. Alice var mera än nöjd men vi har som rutin, aldrig titta på %en innan hoppningen är klar.
Vi kom till hoppbanan, hon fick plocka av sporrarna som hon brukar ha, han var helt vild. Eller vild men han var orolig. Inte konstigt för på framhoppningen var det som en tornado av sand som yrde. Fick pratat lite Finska där jag stod vid ett hinder... eller han var kunde lite Svenska.. Lång väg hem tänkte jag i mitt stilla sinne...
Man kan väl säga kort om hoppningen, den är en svår gammal gräsbana... I full storm, ekipaget innan fick en rivning, det var stormen.. vet inte om dom fick igenom en protest. Han var rädd var Alice utlåtande efteråt. Han är aldrig rädd men han startade med att dra.
Hon hade luvan på honom för vinden men i denna tornado så slog flärpen honom i pannan, Alice tror det var det iallafall.
Dom petade ner en bom men det var jättebra faktiskt! Alice var frustrerad och ledsen efteråt men lugnade sej och kunde se vad som felades.
65,2 var & i dressyren och hon blev överlydklig, 4 straff till för en bom ner blev 38,8, helt klart godkänd på deras andra start i H100. Svårare dressyrprogram, högre o bredare hinder minst 105 cm..åt alla håll.
Vi gick banan allihopa, jag tog cykeln.
Väldigt fina hinder!
Detta borde inte vara ett problem för dej sa jag, mjölkerska som du är...
Som att rida in i en vägg, för mej....
ett fika bord..
Först denna stora sen 3 galoppsprång till stocken på sne..
lite morötter..
stocken ner i vattnet, här ser inte hästen vad som är mera än vatten, det krävs stort förtroende för sin ryttare att hoppa samt mod i hästen i sej..
Genom vattnet till häcken på andra sidan, på tvären... sen bort in i skogen till vänster.
Vi gick o åt matsäcken, ungdomarna vilade men jag gick o satte mej på banan, filmade några vänner vars mammor stod på andra ställen. Konstaterade att en ryttare som jag vet lite om, gillar jag inte mera nu, klämde över sina hästar och en krashade mitt i en låda, spöade dom när dom väl hoppat efter en vägran... nej nej, hur kan folk öht lämna sina hästar till honom. Nu fick han en varning av en hinderdomare för farlig ridning men ändå, jag tror hästen var skadad när den gick i mål. O han red inte bara en.... hur behandlar han dom hemma om han gör så här inför folk...
Såg en annan ryttare från Stockholmstrakten, det var en fröjd, så mjukt, följsamt och fantastisk ridning, även Ted som Alice tränat för, det ser så enkelt ut, jag är imponerad!! Svårigheterna som känns oöverkomliga i min värld, känns som en Walk in the park liksom...
Nu var det nog 26 sekundmeter i byarna!
Då valde Alice den långa huvan som man sätter fast i nosgrimman, lite sorg för hon hade en fin kort som passar till shabraket som hon fått av moster Pia, men nöden har ingen lag, han skall vara tillfreds.
Jag står alltid i starten. Det är sen gammalt och nu var Svarten på!
Han har fattat vad som väntas och han älskar det!
Man ser hur flaggstängerna böjer sej och hur flaggorna står rätt ut. Svarten småstegrar och funktionären som räknar skrattar lite.
Dom är iväg och min mage nästan vänder sej! Men titta på hans öron och hennes leende!
Över morötterna!
Sen ser jag inte mera, springer till andra sidan, står nedanför domartornet som berättar hela tiden om ekipagen ute på banan. Mjölkabordet utan problem säger dom, jag böjer mej ner, mår illa.
Här slår han i både fram o bak, ville nog fika... men dom galopperar vidare.
Suddiga bilder från filmning.
Han litar på henne, över stocken
fin väg i vattnet
kom lite nära men han kliver bara över med sin nu starka kropp.
Här tror jag vi förlorade en sko....
Här står jag, den förhatliga trakhenern... En stor grav under....
men dom kommer över, fint på bakbenen mot näst sista, en stock ner för backen, en djuplandning
Han har aldrig sett denna, men han litar på henne och hoppar!
o i mål!!
Jag känner att jag bara andas ut, dom är hela i mål! O lite snabba, några sekunder för fort, det är jättebra!
Jag möts av en strålande glad dotter och Svarten skakar på huvudet och frustar, dom älskar detta!!
Inga fel och inga tidsfel, kunde inte bli bättre. Jag är så lättad och stolt. Vi tar av sadel och skydd, jag springer lite och går sen med honom för att pulsen skall gå ner, det tar inte många minuter så andas han helt normalt. Vi går o går, jag får springa o kissa, igen....
Möts av denna bilden.
Kompisarna står o diskuterar sitt förhållande, som just idag är på topp.
Han andas helt lugnt, vi går tillbaka till bilen, jag ryktar, Alice linimentar och Johan broddar ur, bara tre skor dock.. Sen går jag igen medans dom andra packar in allt, det är mycket saker.
Han fick smaka lite av det Skånska gräset... sen gick jag lite till. Det är verkligen inte bara att packa ihop och åka, hästen måste få sitt först. Tar nog en timma sammanlagt efter målgång. Alice kramade sin vän, så tacksam. Jag är innerligt glad att Cathis hittade honom hemma hos Nial på Irland, dom hade helt rätt, detta var en XC häst!
När vi rullar ut på motorvägen står där en hästbuss med rykande exploderat däck, två stycken ungdomar har sprungit lite bakom får att vifta till trafiken för att inte bli påkörda... det krampar i min mage, 3 timmar på motorvägen framför oss... jag vet hur känslan är... men vi kom hem 22:30 välbehållna, nu var det att ta hand om Svarten innan jag själv kunde gå in i duschen.
Sedemera hörde jag att motorvägen vid Landskrona var avstängd för omlastning av häst, been there, done that men allt gick bra som tur var.
Tänkte på Finländarna, dom åker nog än.....
Tacksam att jag får uppleva detta, tillsammans med min modiga dotter!
// Tina
