Birmingham del 1
När Pia förra året föreslog att vi skulle ut o resa för första gången tillsammans , sist var nog på 1970 talet så var jag tveksam, har jag råd, vågar jag, orkar jag... men vi bokade, Pia var drivande och styrande för hon har varit där innan. Jag liksom bara gled med. När jag en vecka innan snubblade i skogen och fick ett ryggskott utan dess like var jag tveksam, hur skall detta gå? Men med god hjälp av nära personer som jobbar i vården, läkare, sjukgymnaster och andra proffs så kunde jag hämta ut recept så jag skulle klara mej några dagar.
Kände mej som en knarkare till slut, och när vi klev på planet på Landvetter och vinkade av Emil som kört oss, var det blandade känslor. Vår ditresa hade blivit cacellerad 4 ggr och vi har fått ta hjälp av Kim i Holland för att över huvudtaget komma iväg då callcentren ligger i Honkong och Senegal med dåligt Engelsktalande personer. Så nu gick fligten till London och sen tåg. Jag är inte jätteförtjust i att flyga, jag tappar kontrollen men det är häftigt!
Bye bye
Jamen visst såg jag norra delarna av Kugsbacka, hade jag suttit på andra sidan hade jag sett ända hem!
Vi kom ner i London Heatrow utan problem och gick till tågstationen, no mam, you need to go up to Brussel airlines desk and find tickets, here is no tickets for you. Vet ni hur stort det är, rulltrapporna som går rakt upp i himlen, känns som man trillar bakåt. Nåväl, ont i ryggen och får tag i dom. Dom har glömt o skicka biljetter, dom ringde till Senegal och Honkong, dom kunde skicka biljetterna men då hann vi inte. Inga mera tåg idag sa dom. En gullig kvinna som vi skojat med lite i luckan jämte för hon hade en Corgi musmatta, hon klev in när jag tappade det hela när jag såg mej liggande på en bänk där över natten med min onda rygg... Tårarna bara trillade och jag grät högt. Ont så in i vassen. Denna corgikvinna lugnade mej snart, köp en bussbiljett, skicka in kvitton och berätta hur det var missat så ersätter Bryssel airlines... Det får vi väl se men hon skrev en lapp hur och vart vi skulle.
där satt vi, jag knaprade några tabletter till och åt en sallad. Väntan var nog det värsta. Att inte veta.
Pia var laddad, tack vare massor av gulliga personer på stationen som jobbar med service hittade vi rätt buss.
Dom var på rätt plats verkligen! Tydligt och även vi hittade rätt buss.
Här hade våren kommit mycket längre.
Vi åkte dom 16 milen till Birmingham och stannade först på flygplatsen där vi inte skulle av, sen andra stoppet mitt i stan. Vi skulle till New station men dit gick inte bussen så vi tog Google maps och gick genom stad som precis vaknat inför Fredagskvällen.
Aldrig jag vågat gå där själv! Men vi hittade hotellet, det bodde Pia på förra året och hade bokat ett annat trodde hon men icke, samma hotell.
Vi hade upptäckt att biljetterna till Crufts kunde ta slut, så vi blev lite tagna på sängen men Pia skrev i en Finsk lapphundsgrupp i England och vips hade vi gratis inträde båda dagarna!
Där sparade vi massor av pengar. Ibland är fb bra och bussiga hundfolk.
Vi satte klockan tidigare för att äta frukost så snart vi kunde och somnade rätt fort. Jag vaknade tidigt, ryggen protesterade högljutt men jag pumpade i mej mina mediciner så lagom till frukosten kunde jag gå igen. Gå är egentligen det bästa, ligga är kass.
Engelsk frukost har mera att önska i min smak men vi kunde ändå äta oss mätta.
Ner till stationen som låg ca 500 meter från hotellet.
Som tur var så bodde vi bara på 3e våningen!
Mitt inne på New Station denna Bull.
Vi köpte biljetter för alla tre dagarna, lyckades med detta faktum!
Så typiskt Engelskt!
Jag är inte imponerad av deras husstandard.
Jag var innerligt glad när Pia lotsade oss helt rätt in på mässan.
Vi hade en så ofantlig tur, Finska lapphundar och Corgi var i ringarna jämte.
Precis som hemma är det otroligt mycket handlare och dyrt var det!
Dom typiska Crufts båsen, som varit i över 100 år innan burarnas tid.
Man satt på utsatta stolar inne i ringen.
Kunde konstatera att Corgisarna var stora, Yoda och Gucci skulle platsa är storleksmässigt. Så djupröda i sina färger. Crufts måste man kvala in till så det var väldigt hög klass på hundarna. Mycket bättre standard än en vanlig utställdning där Andersson och Pettersson tar sina sällskapshundar och ställer ut för skoj skull.
Detta kunde likaväl vara Oscar och Yoda om ett år!
Jag sprang en sväng till Bernerringen, har ju haft rätt mycket med Engelska berner o göra genom tiderna men nu tycker jag att även dessa är på tok tunga, feta och stora.
Pia hade ett otroligt kontaktnät i lapphundsringen, så mycket olika nationaliteter, helt enkelt grymt imponerad av syster!
Jag pratade lite med Jannica Guccis uppfödare som hade två hundar med, som gick jättebra o en o annan tår trillade nerför hennes kinder av glädje.
Engelsmännen är väldigt patriotiska med sin ras och rasmontern var häftig och där sitter äldre män i typiska kläder med sina corgisar.
Dom är stolta över sin ras helt klart!
Fångade en stooor Tibetansk Mastiff på bild
En tonårstjej som höll i denna jätte!
Gräddan av trimning kunde man köpa, detta ett nytt sätt att trimma o föna, upphängd... inget för mina hundar kan jag tala om! Jag känner att det går lite till överdrift allt detta... men det är på liv o död för vissa människor.
Vi var rätt nöjda när vi åkte hemåt med tåget. Gick en sväng på stan, letade upp Pias favorit pub oc hon ville ha en cider o fish and chips. Det fanns annat till mej kan jag tala om...
Cidern var nästan alkoholfri så den var den enda jag drack under hela resan. Ärtorna var dom enda grönsakerna som vi fick i oss, dom har helt enkelt inte det i England!
Vi gick en sväng på stan.
En bro , nära hotellet. När vi gick under så rann det vatten längs väggarna.
Då upptäckte vi att det var en flod mitt i stan! Husen låg liksom nästan över floden.
Fina vägskyltar har dom!
Gamla hus precis kloss an nya.
Sandsäckar höll skyltarna på plats, så mycket trasiga gator. Har väl blivit lite arbetsskadad, detta tittade jag mycket på, umgås ju med trafikingenjörer dagarna i ända... Pia konstaterade att det var inga Gekås priser i varuhusen direkt!
En så söt taxi, mannen som körde bara log när jag tog kortet!
Del ett av Birmingham...
// Tina
