Kan vi träna
Den frågan fick jag i Tisdags med andra ord en dags varsel.
Visst svarade jag, kontakta du Lena o hör om det finns plats. Sagt o gjort nu håller Alice själv i kontakten med tränarna. Jodå vi var välkomna.
Det är alltid tryggt att komma "hem" o speciellt när Alice inte är tillbaka på banan helt än.
Svarten var nyklippt och det var nog tur det, för det är ju varmt ute och då även varmt inomhus.
Glad som en lärka, han älskar att hoppa.
Öronen alltid framåt mot hindret.
Han har lärt sej att ta halvhalter och vänta på hindret istället för att kasta sej emot det.
Två gånger kom dom helt fel, det är väl det enda som jag märker att Alice inte är helt tillbaka där hon var innan hon blev sjuk. Hon har stenkoll på avstånden i vanliga fall och känner nog inte igen sej själv än.
Det blir inga ponnystopp, utan mera detta går inte.
Han försöker snällt men är väldigt klok, men här var han lite sen han också. Alice satt kvar, klappade om honom och försökte igen
Inga bekymmer.
Det är inte bara vi som märker hur han utvecklats, även träningskompisarna gör reflektionen. Man följs åt från ponny till häst, alla vet att det är en lång väg att gå men jag är inte ensam om att tycka detta livet ihop är fantastiskt. Väl investerade pengar!
// Tina
