Tja, det tar sej...
Det gör inte ont, har egentligen bara gjort ont under själva operationen, när dom brände o bedövningen inte tog. Nu kliar det mest och på morgonen är det väldigt svullet. Det är lite svårt att sitta o sova för min del så det påverkar säkert.
I morse gnällde valpen men jag var faktiskt lite osäker på att gå upp o släppa ut henne för jag var helt igenmurad. Det släpper efter några timmar uppe. Så igår på dagen sjukskriven som jag var, kunde jag mocka stallet, gå med hundar, plantera lite och städa i form av dammsugning o golvtvätt. Så idag gjorde jag bedömningen att jag jobbar, om än på distans. Man vill liksom inte visa sej i stadshuset i detta skicket...
Ampelgurka och busktomater, båda lågväxande o jag kan ha dom inomhus tills det är varmt ute. Dom större gurkor o höga tomater får vänta ett tag. Det är så skönt att den lilla kan gå lite längre, nu runt halva fälten, det blir väl 1 km ungefär o igår var det premiär att gå lös med dom stora hundarna.
flying corvi kan man ju kalla detta! Sen tumlade hon ner i diket!
slog en kullebytta men fort upp igen, tur det inte var fullt med vatten, för då hade hon nästan druknat! Idag är det jobb på kalender, sen får jag försöka vara lite ute också. Solen skiner, några plusgrader och det ser helt fantastiskt ut, inifrån ialla fall. // Tina
