Det finns träningar o det finns träningar
Om man betänker att både ryttare o pilot inte sett ett terränghinder sen Augusti så kan man inte räkna med toppresultat, sen om man ser till att Alice varit väldigt sjuk o saknat ork, då tycker iaf jag att denna träningen för Pontus gick galan, men jag vet o känner min dotter, hon var inte nöjd, med sin insats.
Svarten var iaf väldigt glad att få vara på banan igen, helt plötsligt small det som ett pistolskott, då hade Alice gjort en galoppfattning o han fullkomligt exploderar, far rätt upp i luften o sparkar rätt ut, träffar ett hinderstöd o Alice bara ler. Så viljan är det absolut inget fel på.
Nu känner ju Pontus Alice efter några års träning o vet vad hon kan. För tre år sen sa han, Alice den hästen kommer aldrig att bli något, byt häst.
Förra året sa han snart rider du 2* o hon slog honom i en klass i somras. Nu säger han trots Alice tycker hennes insats var klen, NÄR du rider 4*....
Han säger att han utbildar hästen till att handla klokt och säkert. Därför så blev det en del diskussion om avstånd och galoppsprång, Alice vill ha det perfekt, inte gå in i botten. Rädd att hästen skall ledsna, det är stor skillnad säger Pontus på att rida en ponny på en vanlig hoppbana in i botten var gång, detta lär o får hästarna att bli kloka.
Jag tycker efter omständigheterna det var en väldigt givande träning.
Han tar sej tid, han förklarar, hon frågar o tänker, diskuterar men lyssnar o lär.
Pontus är inte licenserad tränare men så bra han gör det o det var nog ändå en go känsla i magen på piloten när vi åkte hem, Svarten var helt slut men väldigt glad.
Precis så som en start på året skall vara. Nu ser vi fram emot första uteträningen i Skåne!
// Tina
