livetsomtina.blogg.se

Över hela julen har jag gått o väntat o väntat, svar på MR röntgen. Igår skulle läkaren ringa, någon gång under dagen. Jag väntade o väntade, många andra ringde o jag spratt till varje gång men icke.. framåt 15 tiden ringde han, Goran som var specialist på knäproteser. Nu berättade han att man såg på MR precis som på den vanliga röntgen att jag är lite tät mellan knä o överben, blir det då artros vilket finns så kan man få lite ont, men så ont som jag har skall det inte påverka, men däremot en kraftig minisk skada. Jag har ju sagt det hela tiden, att det är något fel. En liten atros blir inte hela benet svullet och så ont. Hur går vi vidare nu då sa jag, ja det är ju inte mitt område utan du får prata med en kollega här svarade han, men det är väldigt hårda restriktioner o man måste ha stora problem om dom går in i knät, då med en titthålsoperation. Men jag har ju jätteproblem och har redan rehabat mitt ben och med proffshjälp sen Augusti, för ibland kan miniskskador faktiskt reparera sej själva men det tar tid. Nej, jag skriver här hur ont du har och vad du gjort, så skall det säkert gå bra svarade han, gullig som verkligen vill att jag skall vara rörlig igen. Då ville jag bara ge honom en stor kram! Så nästa vecka är det dags för nästa läkare i Göteborg, lite så wish me luck.... Långhelgen var egentligen bara en intensiv tid med massor av hunderi. Alla valparna hemma, dom är supersöta men jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är bekymrad att det ringer så dåligt, en har jag bokad av 7 o idag är dom 7 veckor gamla, lämnar om en vecka... Så därför begav jag mej in till Göteborg alldeles ensam, åkte pendel alldeles själv, jag o appar är inte alltid sams men min gulliga arbetskamrat Isac lärde gamla tanten hur man gör o det var faktiskt enkelt, jag håller med. man ser massor av mystiska personer när man åker pendel och sitter o iakttar i lugn o ro. Det är ju lite jobbigt när man behöver gå med det satans knät. Men väl inne, allt buller, träffade Eva o Jannica, tittade på Corgisar och sen bort till Aussieringen. Där kände jag liksom lite flera och bla Kusin, Eva-Lena och My. Det roligaste av allt var väl att Bir o Bim blev just Kusin o Eva-Lena, som båda startade sin karriär inom Aussievärlden med just mina hundar. Sen visade Kusin sin Cloe till Bis 3 veteran, det är stort för det är otroligt stor konkurrens. Den valpen som Eva-Lena ville att jag skulle ta i somras blev Bimvalp så det var ju också kul. Denna rasen känner jag ju mera till och nr 2 bland tikarna var just den tiken jag såg i somras och blev så kär i, knackade den lyckliga ägaren och gratulerade o frågade om hon kände igen mej, absolut svarade hon, jag grät i somras när du sa till mej hur bra du tyckte min hund var. Glöm inte mej när hon skall paras sa jag o blinkade med ögat. Om några år..... Lite tråkigt att gå runt på mässan helt själv, saknar någon att diskutera med, titta på den hunden, ägaren eller saken dom vill man skall köpa. Vinter hemma är det iaf. Söndagen blev det verkligen snöstorm! Som julafton. Vackert men jobbigt. Mitt i snöstormen fick Johan gå ut med hundarna pga mitt knä. jamen varför inte rota fram sina skidglasögon då. O sen valparna, mina älsklingar! Mocca Caramellen, bilden ljuger för hon är som en duracell kanin Gremlings, jag menar Mocca Macchiato Chewbakka Charlie Latte, min älskade Latte Czar Mycket jobb med många valpar, men jag får bra hjälp hemma. Just nu känns det lite övermäktigt om det blir några kvar, för dom alla skall ju få induvidiell tid, det är viktigt i den åldern. En vecka kvar, vi håller tummarna att några fina o bra hem dyker upp. // Tina