Omtumlande dagar
Troligen är väl detta min sista kull på flera år. Som jag njutit! Faktiskt har familjen stöttat upp, tänk morgonskurningen av nattlådan har jag inte gjort nästan alls, det sociala, jag har ju jobbat fullt under hela tiden och all tid vi har lagt ner att vara i hagen och gosat o lärt dom lite om livet, det har familjen varit fantastiska på! Allt som har med papper och juridiken, det har jag fixat. Att föda upp en kull när det är som bäst, då kan jag njuta till fullo.
Sen skall jag villigt erkänna, att kiss o bajs högt och lågt, nej det kommer jag inte att sakna.
Dom har faktiskt sovit bra på kvällar o mornar.
I går kväll så åkte Caramellen, denna underbara fluffiga aktiva lilla valp till sin nya husse, en ung kille som fortfarande bor hemma och har så mycket ambitioner för henne. Det kan bara bli hur bra som helst och jag är tacksam att jag till slut hittade så fina hem till dom allihopa!
Jag har nekat, tvekade jag minsta gick jag på min magkänsla och då sålde jag inte till den personen, jag försöker alltid se det från två håll, min valp skall få det allra bästa hemmet, tryggt och varmt som dom förtjänar. Sen skall även mottagaren må bra, att vara lycklig just med min valp.
Lilla Latte, hon får väl vara kvar en tid, alla vill ha henne men ingen kan ha henne hemma är lite livet för henne. Pia älskar henne, vill bara ha o ställa ut henne men har lite för många hundar hemma, Kusin lika så, hon behöver mera plats o tid men älskar henne verkligen.
Hon har varit här uppe i parti o minut, vinsten med att ha en valp är att man får träffa sin kusin oftare och hon är så givmild, tog med sej dessa fantastiska tulpaner, jag älskar ju tulpaner!!
Så med andra ord, dyker det upp någon perfekt fodervärd, ja då kan jag tänka mej att Latte får flytta, annars får hon bli kvar.
Det är lite lugnare hemma nu, Blossom har flyttat på lite avlastningshem till Johans pappa. Hon är ju lite orolig o skäller lite osäkert när det kommer någon o det vill jag ogärna smittar av sej på en valp och eftersom jag inte kan springa o ge henne all den tid ute som hon förtjänar så när Farfar kläckte ur sej på julafton att just en sån kompis önskade han sej så funderade jag en månad.... Men nu har hon bott där en vecka och han bara älskar henne, fullkomligt!
Så hon får vara där då ett tag... även om det fattas mej en aussie! Min älskade springkompis! Saknar verkligen det livet med henne.
Men jag får se det så, att hon har det fantastiskt nu.
Jag tog av täcket på Sweetie häromdagen när det inte regnade, så tjock hon blivit, o det är ju absolut inte bra för hennes onda ben. Det fick bära eller brista, jag tog på mej thermobyxorna o kravlade mej upp, skrittade runt fälten och hon blev så glad. Jag tyckte nog att baksenan märktes bara en gång i en nedförsbacke, annars skrittade hon felfritt!
Lugnet, harmonin i själen när jag sitter där, känner varm hästdoft bara sprida sej runt mej, värmen från hennes goa runda rygg sipprar in genom byxorna o värmer mej ända in i hjärtat. Luften, att ta sej fram utomhus utan att det gör ont i knät, det är fantastiskt!!
Vi kan väl hoppas att vi kan göra några sådana turer i veckan,skritt turer på en halvtimma. Det räcker både för henne o mej. Hade varit toppen för oss båda.
// Tina
