Begravning
Åter igen ner till våran fina kyrka i Fjärås. Nu var det en sjuklig granne som somnat in och vi har hjälpt änkan så gott vi kan. Det är alltid lika jobbigt att vara på en begravning, även om det inte är en nära familj så blir jag så berörd. Att änkan nu är ensam gör att mitt hjärta bara vill finnas där och vara ett stöd, precis som jag själv skulle vilja ha det.
Träffade rätt mycket folk som jag inte känner direkt men genom åren umgåtts med ungefär samma omkrets i Kungsbacka o alla kände alla liksom.
Väldigt stor del av vår väg var där, vi har ändå en fin sammanhållning och personer som trivs ihop tillsammans.
När vi åkte var både våran och grannens flagga på halv stång, även så vid kyrkan.
Vi kom 4 st, är glad att mina barn har lärt sej vad som är viktigt, att man priorierar sånt här. Oscar tar ju själv examen på Lördag och har som mest o göra nu, självklart skall han inte åka ner.
Alice kom direkt från klövverkningen och Emil kom han med. Tack för ni tänker som sunda människor.
Det blir så dubbelt efter en begravning, folk man aldrig träffat berättar saker om den bortgångne och andra saker, en trevlig fika. Synd bara att han inte var där kan jag tycka.
Man skall fira o träffas allt man kan, så man har gjort sin begravningsstund redan innan, det vore ju mycket roligare, att få vara med.
När min tid är kommen, om jag får ynnesten att förbereda mej så skall jag nog ställa till med min fest innan. Synd o missa liksom...
// Tina
