livetsomtina.blogg.se

Det känns helt overkligt, Killen är tillbaka. 

Att människor man träffar av en slump i livet, visar sej ha ett så gott hjärta för sina djur så dom är beredda att till o med förlora en hel dej av sin ekonomi.

Killen hittade ju sin nya familj förra året, dom sökte en väldigt snäll och välutbildad ponny att hitta tillbaka sin självkänsla och dressyr framtid. Killen var precis en sådan och det hade ju värkt fram länge att han skulle säljas, det var enbart för att vi skulle ha råd att köpa en ny häst till Alice, annars hade han fått stanna. 

Hilma älskade honom och red honom jättebra. Det kändes ändå bra i mitt då väldigt sargade hjärta. 

Tiden gick, Hilma blev sjuk och fick ridförbud hela sommaren. Han hölls hjälpligt igång. Men han fick gå i en stor gräshage och han var inte ledsen för det. 

Hösten kom, Hilma fick rida igen. Då blev han skadad. Ingen vet vad som hänt, han har aldrig varit skadad hos oss, en gång trampade han på en sten, var helt i en dag sen helt ohalt. Så vi förstod ingenting. Troligen en skada i hagen. 

Gaffelbands skada på båda bakbenen. Dom behandlade och han fick vila. Allt efter konstens regler. 

Igångsättning men i April var han inte bra, dom undersökte möjligheterna att döma ut honom. Jag förstod väl, men blev så ledsen, min älskade Killen. 

När alla papper var inskickade så sa jag, om dom dömer ut honom, får han komma tillbaka till mej? Jag kanske kan hjälpa er att rehaba honom. Absolut o vi avvaktade svaret. 

Agria sa: med sådana skador behövs längre rehab, så återkom vid nyåret. 

Stor sorg. O vad det kostar att ha en ponny uppstallad, oanvändbar och alla veterinärbesök. 

Då frågade dom, vill du ha honom. OM jag ville. 

Det blev bestämt, dom ville lämna tillbaka honom, troligen blir han aldrig bra igen, kanske håller för min skogsridning, och det är nog bra för mej. 

Jag skall göra allt jag kan för han skall bli hyfsat frisk och inte ha ont. 

En väldigt ledsen tös med sin mamma kom i Fredags och Killen klev ur transporten som den kung han är.