Afternoon tea
En dröm som vi hade sist både Pia o jag var att dricka o äta afternoon tea. Har aldrig gjort det och Pia googlade upp ett ställe som skulle ha bland Englands bästa!
Det råkade vara William Shakespears födelseort Stratford upon avon. Märkligt namn och det avspeglade sej verkligen att det var hans ort, så kulturellt över allt! Inget för mej men en vacker o fin by helt klart med massor av turister. Inte så nedskräpat, det var nog lite högre klass på just denna byn.
Det kunde hyras båt och mingla omkring i floden nedanför den otroligt stora teatern.
Jag kände mej hemma när jag såg namnet på puben...
Här spelas säkert en del av Morden i Midsummer in....
Vårat lilla café var en kvarleva från andra världskriget, och många detaljer från det.
Kvinnorna som var starka i kriget
Gasmaskboxar, nu för teförvaring.
otroligt färgstarkt.
Hur säker är denna branddörr tro...
En sådan här med flera fat var gjord för två. Till o med lite för sött för min smak men annars en rolig grej. Först små mackor längst ner Sen var det Scones o minipaj och avslutades med småkakor av det sötare slaget.
Te av olika smaker. Det var fint och prydligt.
En servitör som gick förbi frågade vart vi kom ifrån, hon hörde att vi talade Svenska säkert. Hon var själv från tvåspråkiga delen av Finland så hon pratade med oss en stund.
Vi åkte hem mätta och nöjda. Jag körde hela tiden och vi letade upp ett Lidl så vi kunde köpa lite mat tills Söndagen samt lite gott på kvällen, ingen var direkt hungrig efter telunchen.
Jag gick en sväng med hundarna innan vi åkte och hittade ett typiskt engelst buskhål, precis som i böckerna om förtrollade delar av england.
Hundarna är så väluppfostrade och snälla men har en benägenhet att äta allt dom hittar och det kändes nästan lite farligt för här låg ju allt över allt kastat.
Vi kröp till sängs och försökte sova till stora dagen, Crufts.
Det är som alltid på stora mässor, parkeringar långt bort, Pia var glad att jag hade envisats med att ta med hennes utställningsvagn, även om den tog plats. Vi rullade med oss burar, stolar och matsäck. Kläder för just utställningen och annat. Jag tog på mej att dra hela lasset. Det var nog någon km att gå och jag var rätt varm när vi väl kom in. Fick letat upp vår ring och hade tur för Corgisarna var i ringen jämnte Lapphundarna.
Hittade en halvsyster till Yoda med Colin som pappa! Den var från Norge.Guccis uppfödare Jennika var där också.
Det blev många timmar o massor av hundskall, till slut var jag så trött att jag inte riktigt hängde med kände jag. Det blev lite förmycket av det goda även för mej. Nu är det en hundutställning som vilken som helst, nu har jag varit här två år, kanske om någon av mina kvalar in så kanske jag åker just till detta, annars vill jag gärna se mera av själva landet nästa resa.
Jag gick runt o letade upp Kusin o hennes fina veteran Cloe. Fantastiskt att få resa med sin veteran, som är i så fin kondition.
Dom hade sin handler med.
Här skrivs inga kritiker utan man placerar 5 st direkt. Där var inte Cloe med.
Jag letade mej tillbaka till Lapphundsringen, gick förbi några stånd med försäljning och köpte ett par stövlar som jag kikade på förra året, hade fått reskassa av Johan och då tog jag steget att inhandla det jag sugit på ett år!
Nu blir det ingen lera med dessa!
Så småningom på eftermiddagen så var det vår tur, Annelie visade Syrah, Pia Faith och jag lilla Vilja.
Så nu är det gjort, om man har en bucket list. Visa hund på Crufts. Något jag kanske aldrig drömt om men väldigt häftigt att ha gjort det man bara läst om i 40 år av hundsport...
Vi drog oss hemåt och var väldigt möra kan jag säga.
Tidigt till sängs, upp i ottan strax före 04. Det var strejk i Tyskland och Annelie hade fått bokat om sitt flyg o skulle åka från Heathrow istället. Så vi skulle köra henne dit.
Det tog 1,45 timme dit, då var det redan full fart, en olycka i tunneln in till flygplatsen och vi blev omlotsade genom säkert den gamla byn som fanns innan flygplatsen byggdes.
Där började folk vända i kön, så jag gjorde detsamma, in på ett hotell där, Pia packade ut en väl inpackad Annelie, själv sprang jag in o lånade toaletten, för jag var så stressad. Dumpade Annelie där och hon redde sej, lång tid till flyget. Ungdomar fixar o löser. Vi rullade söder ut, in i en rondell med 6 filer och jag ljuger inte om det var 4 bilar som tutade o levde för jag skulle flytta på mej. Det var enda gången jag nästan lipade, blev superstressad och senare förbannad, hade lust att bara stanna o skrika åt folk. Men vi kom rätt och körde söder ut mot Dover igen. Vackra Dover. Dit önskar jag att jag kunde åka igen!
Vi kom med den tidiga fäjan, hopp upp o på.
Tullen från Enland var inte så mycket som in.
Sen var det dags att köra högertrafik igen, man blir lite rörig ihuvudet.
fortsättning följer....
// Tina
